lördag 5 september 2015

Löpfritt

Åter en vecka utan löpning. Man blir bra på det man tränar och just nu är jag väldigt bra på crosstrainer, har inte varit så stark på den maskinen innan. Men det finns inga tävlingar eller gemensamma utmaningar i den sporten, inga andras referenser heller. För alla maskiner är olika i utformning och wattvisning. Man kan bara jämföra med sig själv för att se utvecklingskurvan. I veckan körde jag 60 minuter varav 50 minuter var på nivå 20. Det har jag inte klarat innan. Det var jobbigt i slutet men inte så att jag blev liggandes efteråt. Innan lårskadan hade jag inte klarat det, max 20 minuter på den nivån.
Frågan är om jag kan ta med mig något av denna utveckling till löpningen så småningom?
Låret, ja, det lever sitt eget liv. Ena dagen kan det kännas riktigt bra, bara för att dagen efter åter kännas besvärligt och långt från löpbart.

Söndagen den 30/8. Blev en kort promenad med D på förmiddagen, senare på eftermiddagen en lite längre med dottern. Det blev varmt på eftermiddagen, runt 22 grader. Kanske den sista lediga sommardagen, för detta året?
Nu på kvällen, åter in på gymmet för att köra alternativt, det blev crosstrainer: först 10 minuter uppvärmning på nivå 16. Sedan 20 minuter på nivå 20, rätt ansträngande. Kände mig starkare än i fredags, då jag körde samma konditionspass. Därefter överkroppsövningar och lite magövningar, undvek ben och höftövningar idag, då det känts lite i låret när jag stretchat.

Måndagen den 31/8. Trots måndag efter att det varit helgproduktion på jobbet, samt inventering, så blev det en helt okej dag. Gjorde det jag hade tänkt mig, visst var det lite missöden här och där men inget att göra någon större affär av.
På gymmet blev det först roddmaskin, hade tänkt mig strax över 200 watt i snitt, men märkte rätt omgående att jag var extra pigg dagen till ära. Så till slut landade snittet på 224, 5km ungefär 19,5 minuter. Jag kunde ta i riktigt bra hela vägen. Kändes inget i låret under den träningen.
Därefter körde jag 3*5 minuter i höjdhopparmattan, halvhårt. Kändes också bra.
 Sedan blev det lite höftövningar, men där kändes tyvärr låret igen, hade 15kg:s belastning på bakdraget. körde 3 omgångar och på den sista sänkte jag till 12,5kg.
Ja, det är en lång tid förgången sedan lårskadan och ännu synes ingen ände. Men vi kämpar på, till slut släpper det.

Tisdagen den 1/9. September inleddes med buller och bång. Det blixtrade och åskade så det var stört omöjligt att sova. Till och med när jag blundade så såg jag de starka blixtarna. Känns som det var det första åskovädret för detta året. Vad jag minns åskade det mycket mer förr i tiden?
Har känt mig lite modfälld idag, lite oinspirerad på jobbet, kommer tyvärr alldeles för ofta i dessa negativa stämningar. Att jag inte kan springa stör också en del, framför allt när det är så segt att få det till att läka. I de mesta situationerna känner jag inte av skadan men så fort jag sträcker ut i ytterlägena så finns den där i baksidan på låret.
Eftersom det var orientering med dottern vid 18:00, ombytt och klar blev det ett kort och intensivt gympass innan. Körde minimalt med kondition idag, crosstrainer, nivå 16 i 20 minuter. Precis att jag blev svettig i slutet. Därefter överkroppsövningar.
Det var första orienteringsträningen för denna höst för våran del, missat de 2 första. Jag skuggar dottern, eller är kanske lite för närma, men hon fixar det bra, idag var det fokus på att följa höjdkurvor till nästa kontroll, samt att gå på kompass mellan några andra kontroller. Hon fixade alla själv, bara en jag fick hjälpa till lite. Banan var 2,3 km i kuperad terräng. Blev som vanligt helt genomsur. Det var väldigt blöt i skogen.
 Hon är till skillnad från mig noggrann med orienteringen. När jag försöker själv så springer jag för fort, jag kommer alldeles för ofta fel.
Vi skulle behövt byta lite med varandra, jag fick hennes förmåga att orientera och hon fick lite av min löpförmåga, även om den för tillfället inte är mycket att ha.

Onsdagen den 2/9. En lugn dag på jobbet, fick mycket gjort.
På kvällen först en väldigt lugn runda med dottern i motionsspåret vid Hagaparken, 1,4km. Till skillnad från förgående vecka så fortsatte jag inte själv utan det blev ett pass på gymmet lite senare.

Blev ett bra pass på crosstrainern, först 10 minuter på nivå 16. Därefter hela 50 minuter på nivå 20. Kände mig stark idag och det blev aldrig riktigt jobbigt. Hade mittenmaskinen, vet inte om det är så att den är extra snäll? Men har provat att byta mitt i ett pass någon gång tidigare men inte märkt någon skillnad. Om dom är likadant kalibrerade så är det märkligt hur mycket det kan skilja i känslan av jobbighet från gång till gång? Har blivit lite mer crosstrainer sista tiden, är rodden som blivit lite lidande av det. Men eftersom crosstrainer är lite mer löplikt tycker jag det är bättre att ersätta så mycket som möjligt av löppassen på den maskinen.

Sedan körde jag 5 minuter i höjdhopparmattan, men var inte motiverad till mer än så, kände mig lite stel efter det långa crosstrainerpasset. Provade lite höftövningar men det kändes inte så bra i låret. Så jag körde lättare än vanligt för att få mer genomströmning än styrketräning.

Torsdagen den 3/9. Ingen ljusning i sikte vad gäller lårskadan, den finns där, tyst, men vid tänjning så kommer den fram som ett spöke. Visar sig, för att påminna mig om att inte springa.
Var en bra dag på jobbet, inga krånglande maskiner i min närhet.
På kvällen blev det åter ett gympass, eftersom det var rätt tufft i går så blev det i dag, roddmaskin i 205 watt, kändes torsdagsjobbigt. Därefter blev det överkroppsövningar och lite ben och magövningar. Ett bra gympass, känslan var lugn och bekväm efter gårdagens lilla urladdning. Tror det är så man ska försöka få till sin träning, i vågor. En dag med lite tuffare och nästa dag lite lugnare. Precis som rytmen i livet i övrigt.

Fredagen den 4/9. Kom till jobbet, skulle ändra lite i en maskin för att få ett lite bättre produktionsresultat, hann precis göra ändringen innan en annan maskin kollapsade mitt framför ögonen, strax efter 7:00 på morgonen. Det blev 2 timmar extra i hyvleriet på morgonen. Men eftersom jag redan hade fixat helgens körorders så stressade det inte mig så mycket som det brukar göra. Resten av jobbdagen blev bra.
På kvällen körde jag ett gympass. blev crosstrainer.
10 minuter på nivå 16.  slutpuls 111.
40 minuter på nivå 18.  slutpuls 125. Det lite märkliga här var att pulsen var helt stabil ända till slutet. Den brukar alltid öka. Men kan vara så att belastningen inte var tillräckligt hög för att få fram den progressiva utvecklingen av pulsen.

Lördagen den 5/9. Regn och rusk mötte mig med full kraft under dagens cykeltur. Jag hade glömt varför jag inte cyklar när det regnar i vanliga fall. Men i dag blev jag med full kraft påmind om de negativa effekterna av dylik aktivitet. Kände mig som en dränkt råtta efter dagens pass och var riktigt nerkyld om fötterna, tårna var helt vita och jag saknade känsel. Efter en kvart i duschen så började de åter få tillbaka känsel och färg.
Inledde dagens runda rätt lugnt, ville inte ta ut mig för hårt idag men det blev ändå ett progressivt pass. Tror det var för att jag frös allt mer om fötterna ju längre passet fortlöpte.
Mountainbike, 35km. 23,5km/h
Trots den relativt höga medelpulsen, 123 slag/minut, så blev medelfarten "bara" 23,5km/h. Men då ska man veta att terrängen är väldigt knixig, på många ställen kan man inte cykla med full fart utan att ta stora risker att kollidera med hundar och/eller dess ägare. Man får allt som oftast det onda ögat av de i förra meningen nämnda objekt. Trots att jag i god tid sänker farten och visar, enligt mig, stor hänsyn och respekt. Men jag tycker om terrängen, den är omväxlande och böljande, jag kommer in i en fin rytm och det flyter på. Kände lite i låret under dagens runda. Ännu ingen löpning i sikte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar