söndag 19 juli 2015

Stiglöpning + 1 varv i elljusspåret, 4+2 km. Framfotsrunda 326

Dagens kombinationsrunda.

Blev ett lite annorlunda pass. Var egentligen inte meningen att jag skulle köra varvet i elljusspåret, men efter lite kortare överläggande med mig själv under promenaden till bilen efter avslutad stiglöpning så kom jag fram till att åtminstone köra ett varv. Bara för att känna på hur känslan är att springa i ett jämnt tempo på hyfsat ordnat underlag. Stiglöpningen kändes helt okej med tanke på omständigheterna, låret känns fortfarande, fast något mindre än i onsdags. Annars kändes det piggt i benen. Bara för att inte förvärra lårskadan så blev det bara 4 km stiglöpning idag.

Från avslutningen på stiglöpningen är det ungefär 400 meter till bilen. Det kändes åter bättre i låret när jag gick och jag var lite sugen på att testa lite vanlig löpning också. Så det blev ett varv i det rätt kuperade elljusspåret med grus som underlag. Första 400-500 meterna är i ett svagt nerförslut så det kändes fantastiskt bra, lätt känsla och lugn andning trots relativt bra fart. Men på ett varv så jämnas höjdskillnaderna till slut ut och efter nerförsbacken blev det lite tyngre när det började gå uppför. Överaskande nog kändes det mindre i låret i alla fall på de flackare partierna. I uppförsbackarna kändes det dock lite mer, särskilt i den sista 400 meter långa backen, där stramade det rätt bra.

Men det var härligt att åter känna lite puls, att åter känna andnigen harmoniera med stegen. Blev i 4-takt första km och i 3-takt andra km. Tempot blev 4:15 ungefär i snitt. Svårt att dra några växlar av det. Springer ju väldigt sällan i mellanmjölksregistret nuförtiden. 2/3-delar av detta varvet var i den ansträngningen, sista 1/3-delen fick jag ta i bra och var på gränsen till den höga tröskeln. Så jag har nog tappat mellan 10-15 sekunder/km jämfört med innan lårskadan. Fast det är inte så viktigt just nu. Det var som sagt var väldigt skönt på något konstigt sätt att bli lite trött av löpningen igen.

Det är med positiv känsla jag lämnar detta passet bakom mig. Kanske att jag ska köra liknande upplägg ett par gånger, för att inte stressa fram för mycket med vanlig löpning. Inleda med stiglöpning, den dominerande delen av passet, och sedan avsluta med lite vanlig löpning?

Skadeläget: Ja, låret är inte riktigt bra ännu, ett par timmar efteråt så stramar det en del. vänsterhälen, trycköm men jag kände inget under löpningen, däremot stramade det lite i höger hälsena, väldigt längesedan jag kände något i högerbenet. Kan bero på att jag körde lite väl tungt i vadpressen i går på gymmet. Annars inga problem.

2 kommentarer:

  1. Hej Nisse, jag följer dina öden vidare, även om jag varit tyst på sistone. Jag vet ju av egen erfarenhet att de här lårskadorna kan bli efterhängsna så du gör nog rätt som tar det lugnt. Trist annars när det är så bra löparväder (jag är litet trött på att årets värmebölja inföll när jag sprang Vibymarathon). Har själv haft bra flyt efter maran och fått bra träning direkt. Känner mig mogen för att jobba med fartspåret ett tag. Kämpa på! Vi ger oss inte!

    SvaraRadera
  2. Hej Urban. Tack för omtanken.

    Ja, detta ska ju vara den tid på året som man njuter av löpningen. Långa pass i värmen med oceaner av fri tid till förfogande. Fast ibland blir det inte som man tänkt sig, eller förresten, det är väldigt sällan det blir som man tänkt sig.

    Ja, alla skador. Jag är ändå lyckligt lottad som kunnat köra på alternativt och förr eller senare så släpper denna skadan också. Till senhösten funderar jag starkt på att ta ett långt uppehåll. Nu när jag inte sprungit på "riktigt" på 3 veckor så känns det ändå som den enda vägen ur skadeeländet på löparfronten. Trodde abstinensen under denna perioden skulle vara starkare än den varit. Så det blir till att bygga upp kroppen igen och prova ytterligare en gång, på ett blankt papper, framåt våren.

    Jag ser hela denna omställning som ett långsiktigt projekt och vill att det ska pågå långt i livet. Därför måste man nog ibland, trycka på "reset"-knappen och ta omtag.
    Som du säger; Vi ger oss inte, än.
    Hoppas du lyckas med din fartsatsning framöver.

    SvaraRadera