torsdag 28 maj 2015

Kort runda, 4,5 km. Framfotsrunda 309

Blev en kort runda, 2 varv i Spånens nyrenoverade elljusspår. Körde på i 5.00 tempo. Började regna efter några minuter och tilltog efterhand, därför blev sista 500 meterna lite snabbare.
Kändes sådär. Har haft lite problem med min vänstervad sista veckorna. Känns inget i vila men så fort jag springer kommer det tillbaka.

I tisdags körde jag lite roddmaskin (20 minuter i 150 watt) därefter orientering, tog det väldigt lugnt, för det kändes det rejält i vaden. I går bara lite roddmaskin ( 10 minuter i 200 watt) och överkroppsträning efter det. Efter dagens korta runda så blev det 8 minuter i 200 watt på roddmaskinen. Allt för att ha pigga ben till lördagens lopp här i Alvesta.

Dagens runda

Men känner mig inte jättesugen. Har börjat misströsta lite med att jämnt ha känningar, är det inte högerfoten så är det vänsterhälen, eller vaderna. Försöker variera med både underlag och skor. Men det vill inte riktigt släppa eller vara helt utan känningar. Det har den senaste tiden växt fram en tanke om att ta ett långt uppehåll från löpningen. Köra lördagens lopp och därefter ta eventuellt ett par månaders vila. Har haft några viloperioder de senaste 2 åren, men det har varit ofrivilliga, då jag skadat mig rejält. Men när jag haft dessa uppehåll för skador så har de övriga långvariga, molande känningarna inte velat gå över.

Men det är ett svårt beslut, det är alltid så besvärligt att komma igång igen. Lätt att ha för bråttom och så börjar det om igen. Fast jag vill ju fortsätta att utvecklas och  kunna springa många år till, då är förmodligen ett lite längre uppehåll nödvändigt. För nu har jag haft ont i vänsterhälen i 18-19 månader. I bland är det lite bättre men har hela tiden varit trycköm och inte någon gång under denna perioden kunnat trycka till rejält i uppförsbackar. Stressfrakturen i högerfoten för 14 månader sedan gör sig också ständigt påmind, speciellt om jag kör hoppövningar, samt om det blir 2 dagar i rad med löpning.

Dessutom är jag sned i överkroppen, troligtvis sedan mina golfår och med alla år med innebandy. Hade en vinter då ryggen var helt ur form. Rätt många ryggskott genom åren. Har de senaste 20 åren nästan jämnt känt av ryggen på ett eller annat sätt. Varit slarvig med träning för ryggen och till slut så kommer det besvär. Det är därför jag kör på rätt hårt med roddmaskinen och övriga ryggövningar. Jag känner mig allt bättre i ryggen och har inte ont så ofta nu. Men snedheten verka vara svår att träna bort. Jag har väldigt svårt för kotknackare. De jag känner som gått till sådana har efter ett tag fått tillbaka samma besvär igen. Tror på att det går att träna till rätt, bara man hittar rätt övningar.

Så det kommer nog bli ett uppehåll efter lördagens lopp. Köra en del racer istället och träna på styrka i bål och baksida lår. Det kommer inte att bli lätt mentalt. För löpningen ger mig så mycket avkoppling och stimulans. Alla olika pass, då man får ta ut sig rejält. Med en rejäl kick efteråt. Det är svårt att få på andra träningssätt. Löpningen är unik på det sättet.

Att jag har bra kondition i övrigt blev jag varse i bilen på väg upp till måndagens pass, jag var avslappnad och det gick sakta i trafiken genom Alvesta, hade redan satt igång pulsklockan och den visade 37-36 slag/minut. Det har jag aldrig varit med om innan, som lägst har klockan visat 42 slag. Båda dessa gånger då jag suttit i bilen. Men jag har inte den rätta tekniken eller musklerna för att få ut min kondition maximalt i löpningen. Så det finns mycket att jobba på framöver. I bland måste man kanske ta ett steg tillbaka för att komma vidare till nästa nivå?

Perioden för ett uppehåll är kanske inte optimal, det kommer bli många fina kvällar och dagar framöver. Men jag har ju innan jag påbörjade denna satsning, varje sommar ett rätt långt uppehåll. Då blev det cykling i stället. Är ju trots allt bara 47 år. Så nog finns det tid för att utvecklas även om jag tar ett litet uppehåll på ett par månader. Bättre att kunna köra på i många år framöver än att till slut åka på en rejäl skada, bara för att jag vägrar lyssna på kroppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar