torsdag 12 mars 2015

Kuperade långintervaller, 3x2,08km. Framfotsrunda 276

Har känt mig låg i veckan, inte varit den rätta energin, ändå har jag minska något på de alternativa konditionspassen sista veckan. Har känt att det varit på gränsen att en förkylning ska komma men jag har hittills klarat mig. I dag var det dags för ett mentalt, väldigt tufft pass. Körde något liknande för 11 månader sedan, fast detta var med en intervall extra.

Intervallerna är ett varv,  på  det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.

Dagens långintervaller.

Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.

Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.

Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.

Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.

Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut,  innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.

I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.

2 kommentarer:

  1. Dina intervaller är tokigt hårda. Kuperat i den farten. Du borde om inte annat prova Lidingöloppet om du inte gjort det. Själv känner jag igen en del av det där med skavankerna. Jag har haft lätta känningar i "benhinnorna" eller mera som ömhet vid tryck på smalbenen och viss odefinierbar smärta i högerfoten (där jag plågas av lilltåskavsår). Förra veckan körde jag alla pass i mina Adidas (adios o Feather) båda tunna raceskor och en vecka inklusive långpass med tung ryggsäck frestade på. Nu har jag tagit fyra pass i mina Saucony Ride och det har gett fin återhämtning. Benhinnekänningen borta, skavsåret läker även om jag har litet känsla av kraftlöshet i foten.

    SvaraRadera
  2. Hej Urban

    Det verkar som att när man är i vår ålder så börjar skavankerna göra sig allt mer påminda och man är tvungen att lägga mycket fokus på dom och hur man ska slippa eller lindra dom. Känns frustrerande att nu när man har viljan att utvecklas inte riktigt får med sig kroppen hela vägen. Men det är samtidigt lite av tjusningen, att prova nya vägar och sätt när det tar emot. Bara att när man åker på ett bakslag så gör det ont i själen och det kan vara tungt att backa ur den valda vägen och leta upp en ny.

    Ja, Lidingöloppet hade varit häftigt, men det är långt, det är stor skillnad på 2 km intervall och ett Lidingölopp på 30 km. Eventuellt ett 10 km lopp nästa helg, får se hur det känns under veckan i kropp och knopp. Vi får kämpa på.

    SvaraRadera