lördag 28 mars 2015

10 km test, 39:13. Växjöloppsbanan. Framfotsrunda 283

Blev ett helt okej test. Fanns en tävling idag, Arenavarvet, men kände mig inte redo för det loppet. Högerfoten kändes inte bra efter torsdagens snabbintervaller i nerförsbacke, vaknade några gånger natten mellan torsdagen och fredagen, då någon gång bestämde jag mig definitivt att inte ställa upp i Arenavarvet.

I går kväll så masserades foten av D, tror det är något magiskt i hennes fingrar. För jag kände redan när hon höll på att det släppte spänningar i foten, kände inget under natten och idag kändes det nästan som vanligt, bara ett svagt molande kvar. Jag hade ändå förberrett mig som att jag skulle springa tävlingen. Korta pass i veckan med rätt lindriga intervaller. En lugn förra vecka, helt utan intervaller. Så på ett sätt en lite formtoppning. Kände dock av de snabba intervallerna en aning i bak och framsidan av låren. I övrigt utan några större besvär. Så jag ville ändå testa var jag står rent formmässigt på 10 km. Nu hade jag chansen.

Dagens 10 km:s test. 39:13

Så jag sprang Växjöloppsbanan, ville samtidigt, utan tävlingshetsen, testa att springa i 3-taktsandning hela rundan. Fast kontrollerat. Tog cykeln från Teleborg ner till Strandbjörkshallen, där bytte jag om till lite mindre kläder. Hade mina "tjocka" Adidasskor, allt för att undvika att åter slå upp skadan i högerfoten, vill helst springa med lite lättare skor men dessa, Adidas,  har jag haft på alla långpass och känner mig bekväm med dom. Ett par löpartights samt shorts utanpå dom, 2 t-shirts, varav den yttersta tight, för att få en lite lättare känsla. Samt ett par tunna vantar och mössa.

 Hade även två lätta vattenflaskor ungefär en dl vatten i varje. Passar bra i händerna och störde inte under löpningen idag. Men kanske lite onödigt att fylla dom helt, för jag drack bara 2 munnar under loppet. Fast när det blir tävling tror jag ändå att jag ska springa med flaskor, men med bara lite vatten i. För det som är värst på tävlingar är att det klibbar igen i munnen av torrhetskänsla. Det händer mig nästan jämnt, och då har jag aldrig något vatten tillgängligt. Bara det som brukar serveras efter 5km, fast det får man i muggar, väldigt svårt att dricka, springades i full fart, ur en mugg. I dag hade jag dessa väldigt små flaskor med hela tiden och då kan man helt själv välja när man ska dricka, jag passade på att dricka i slutet på nerförsbackar då andhämtning och puls är som lägst under ett sådant här tufft pass.

Ville att andningen skulle styra farten idag, kollade på klockan de 2 första km för att inte gå på för hårt i början, första km blev för snabb, men eftersom man är pigg och ännu inte fått upp pulsen så tror jag inte det gör så mycket, bara man inte springer mer än 1 km i "överfart" då finns risk att man får betala för det i slutet. Så efter den först km lugnade jag ner mig lite, kom in i andningen på ett kontrollerat sätt. Km 2-5 kändes väldigt bra, trots löpning i kuperad terräng, samt ett parti på 700-800 meter i ren stiglöpning, synd att dom har lagt in det i bansträckningen, ett tungt parti av banan. Efter den 5:e km började det bli lite tyngre, men andningen var ändå kontrollerad, behöll steg och hållning på ett bra sätt, enligt mig själv i alla fall, för en utomstående kan det synts annorlunda. Märkte även efteråt när jag kollade pulsen, att den efter 5:e km var hög och var så in i "mål"  När jag kom fram till Växjösjön med 3,5 km kvar kändes det helt okej, höll mig på rätt sida om gränsen. Men nu var det på högsta nivå utan att tappa kontrollen. Med 2 km kvar började det dock bli riktigt tungt. Nu började det kännas rejält i både ben och andning. Fast inte så outhärdligt som det kan göra på tävling. Ändå skön känsla när man bara har 2 km kvar, snart blir det lite vila. Sista km var dock riktigt jobbig, då vänder banan mot sydväst och vinden var precis rätt emot. Ingen att gömma sig bakom heller. Hade riktigt hög medelpuls sista km, 172 i medel, 174 som max. Brukar kunna komma  upp i 175 i maxpuls på träning. Den sista kilometern blev därmed lite okontrollerad och jag kände att jag tappade steget och hållningen rejält. Ingen rygg att gömma sig bakom heller. Hade 163 i medelpuls över hela rundan, det är högt för att vara mig på träning. Då brukar det inte vara långt från träningsmax för min del.

I mål var jag väldigt trött men inte helt utsliten. Efter någon minuts knästående vila kunde jag jogga ner någon km. Känslan idag var bra, men inte perfekt. Kändes inte så lätt i steget som väntat. 3-taktsandningen känner jag mig alltmer bekväm med. Nu känns det som jag sitter i förarsätet när jag springer. Blir det för hög fart så känner jag det mycket bättre med denna andningskontroll. Sänker farten en aning och får åter kontroll på kropp och fart. Det är en trygghet som jag saknat förr om åren. Jag har säkert sprungit med 3-taktsandning förr om åren med, som något slags default, men då har jag inte varit medveten om det. Jag är lite för tung för tillfället, väger mellan 75-76 kg. Har visserligen lite mer muskler på överkroppen, men ringarna runt magen är svåra att få bort, där är nog 2-4 kg för mycket som inte bidrar med något positivt för löpningen i alla fall.

Men det är just detta som är svårt, ska man leva helt asketiskt? För att kanske springa 2 minuter snabbare? Skulle verkligen ville testa en gång, men är inte riktigt beredd att betala priset med att helt avhålla mig både choklad och öl. Annars har jag kunnat träna på väldigt bra hela våren, inga förkylningar som stört. Någon form av konditionsträning varje dag sedan börja av november. Det som jag inte är 100% nöjd med är att jag känt mig tvungen att begränsa mig till "bara" 3 löppass i veckan. De 2 senaste månaderna har det blivit intervaller både på tisdagar och torsdagar, har försökt variera så mycket det bara går i både fart och längd, i slutet har det blivit mycket fart. På lördagarna har det blivit långpass, runt 20km, inte sällan med någon form av fartökning. Har försökt att köra på i 4 veckorsblock, 3 veckor "hårt", sedan en vecka utan intervaller. Har legat på ungefär 4 mil löpning i veckan i snitt under detta året. Som ersättning för de bortprioriterade distanspassen med löpning  har det blivit roddmaskin och Crosstrainer Den sista månaden har jag dock valt bort Ct till förmån för mer överkroppsträning. Får vi se om det kan hjälpa mig.

Hoppas snart kunna öka på löpningen lite, för om jag ska kunna få ner tiderna lite till på milen så måste det till mer distanspass, men utan att bli skadad.

I går körde jag roddmaskin, strax över 205 watt, sedan lite överkroppsövningar. Kändes som sagt var en del i högerfoten, så jag har inte vågat köra några hoppövningar sista veckorna, hoppas även kunna återuppta det så småningom, tror det är väldigt bra för löpningen, att träna hopp av olika slag.

3 kommentarer:

  1. Blir väldigt inspirerad av dina tider när du tränar, lite "kan han så ska jag också kunna" :-)

    SvaraRadera
  2. Hej

    Ja, så funkar jag också, tycker om att läsa om tider och jämföra, även om det är mot sig själv man kan göra skillnad. Läste din racerapport om Premiärmilen. Nästa gång så klipper du sub40.
    Hade hoppats på något bättre tider även för min egen del, har ökat träningen rejält sista månaderna, fast bara den alternativa träningen, löpningen är på samma nivå som tidigare. Kanske därför som det inte händer så mycket på den fronten.
    Men om bara fötter och vrister håller så ska jag öka mängden och hoppas på bättre tider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju tänkt det ett par gånger nu, att nästa gång händer det men så blir det en tid på 40-någonting igen. Tror jag behöver mer fart, mer snabba pass, mer km i sub 4-fart. Det är nog mitt recept för mig och då är t ex du en stor inspiration.

      Alternativ träning har jag märkt stärker kroppen och förbättrar framförallt återhämtningen men den ger inte snabbare lopp och bättre tider, där är det nog bara hård löpning som gäller. Plus en hel del volym antar jag.
      Hoppas du håller så du får chansen att springa så fort som du vill.

      Radera