måndag 3 november 2014

Löpbandspass, delvis i VFF. 60 min i 5:00 tempo. Framfotsrunda 214.

Blev ett rätt bra pass och jag har tänkt att bara springa lugna pass denna veckan, En "periodiseringsvecka". Har annars blivit så van vid att köra intervall nu i början på veckan att det kändes lite konstigt att inte göra det idag.
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.

Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.

Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.

Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också,  Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.

Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.

(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar