onsdag 29 oktober 2014

Löpbandspass 50 minuter i 5:00 tempo, framfotsrunda 211

Blev ett lugnt pass på bandet, tanken är att åter försöka springa 2 dagar i rad, därför det lite lugnare pass. Men det blev ingen bra känsla under detta passet. Det kändes lite i både hälen och den tidigare stressfrakturen i högerfoten. Det var en molande känsla som dock inte blev värre, bitvis under passet, helt borta för att några minuter senare komma tillbaka.

Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.

Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.

Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.

Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då  kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.

Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar