lördag 18 oktober 2014

Bergundasjön+ Trummen runt, 18km 4:35 tempo. Framfotsrunda 206

Dagens runda

Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.

Här kommer Pantern, 2 varv kvar.


400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.

1NilssonJakobÖrebro AIKM02:45:11 Dagens vinnare.


Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.

Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.

Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.

Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar