lördag 25 oktober 2014

Bergundasjön + 3 varv runt Växjösjön, 25 km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 209

Blev mitt längsta långpass hittills, 25 km i 4:50 tempo. Runt 130 i medelpuls. Klockan skenade som vanligt första kilometern så maxpulsen stämmer inte men idag blev den 150 som högst. Det var under den sista kilometern som går uppför.

Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.

Dagens runda

Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.

Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.

Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.

Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.

I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag  mötte gåendes var rejält påpälsade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar