torsdag 11 september 2014

Avkortat löpbandspass, framfotsrunda 189.

Har varit rätt många dagar i rad med någon form av konditionsträning. I går blev det ett rätt hårt pass på gymmet med Roddmaskin 5 km, 163 i medelwatt, högsta hittills för mig, sedan CT samma ansträngning som vanligt 160 i medelwatt i 25 minuter, därefter 3*400 steg i mattan. Det kändes bra och jag har känt mig rätt så pigg idag.

Hade idag tänkt mig 40 minuter med 0,5% lutning, 15 km/h, värmde upp i tio minuter i lägre tempo och bytte sedan från Adidas skorna till mina Salming Race, var ett tag sedan jag hade dom nu. Sen drog jag igång, det blev rätt jobbigt tidigt, var en seg känsla och jag hade svårt att hitta bra takt med andning, antingen lite för långt mellan utandningarna eller lite för kort, fick ingen bra rytm de första 5-10 minuterna. Pulsen började runt 140, steg sakta och efter ungefär 20 minuter låg den runt 158, då hade jag 4-takts andning, men det var rejält ansträngande ändå, tror det beror mest på den torra och varma luften inomhus. De sista minuterna, 8 minuterna närmare bestämt, blev det puls på cirka 164-166, kom över i en stabil 3-taktsandning men hade då redan bestämt mig för att det fick räcka med 28 minuter. Kändes alldeles för jobbigt och jag ville inte ta ut mig för mycket idag. Det är inte ofta som jag viker ner mig från innan bestämda mål. Men vissa dagar finns det bara inte tillräckligt med energi.

Det händer mig som sagt var inte ofta men har märkt så länge nu, att om jag kör lite hårdare pass på just torsdagar så händer det oftare än övriga veckodagar. Min teori är att jag då har dragit på mig lite sömnskuld och därmed svarar inte kroppen lika bra som annars. Pulsen var inte jättehög idag, inte så hög som själva ansträngningen kändes. Dessa pass är bäst att köra efter en vilodag inte innan som jag försökte mig på idag.

Salmingskorna kändes ändå sköna, även om jag fick lite känningar i min vänsterhäl, men inget som påverkade eller orsakade att passet blev lite förkortat. Kom åter igen i det lite läskiga tillståndet att bandet "försvinner" under fötterna, vet inte vad det beror på, nästan som om hjärnan somnar av tristess på något sätt. Då får jag verkligen fokusera på steg eller andning för att inte flyga av bandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar