fredag 8 augusti 2014

Spånenmilen, framfotsrunda 172.

Blev en repris från i förgår men med betydligt lägre tempo, blev 10km med ett snitt på 4.40/km ungefär. Lägre medelpuls, 140 jämfört med 158 i förgår.

Dagens runda.

Kände att jag inte var riktigt återhämtad , stum i både ljumskar och framsida lår, ljumskarna släppte efter 5 kilometer ungefär medan låren blev sämre allteftersom rundan fortskred. Men andning och ork var väldigt kontrollerade. det brukar vara så för mig, första rundan efter ett uppehåll går alltid bra medan den andra alltid är tung och seg.

Idag så började jag för första gången fokusera på min andning, det har jag aldrig gjort innan. Men efter en kort stunds uppmärksamhet i prattempo så märkte jag att jag andades ut på samma fot hela tiden. Så förmodligen är det något jag gjort hela tiden.

Det är enligt andningsexperter inte optimalt, man ska andas ut på höger fot varannan gång, för att få maximal balans i kroppen och löpningen, det verkar rimligt. Men för mig är det väldigt svårt att räkna steg, det funkar inte. Så jag såg till att andas ut på varannan vänster varannan höger, det gick bra i prattempo men undrar hur det blir när tempot skruvas upp lite, då blir det lätt att tappa fokus, men om jag försöker att tänka på det och verkligen få in tekniken på de lugnare passen så blir det nog enklare att överföra tekniken på de tuffare passen också.

Hade mina nu sönderklippta Adidas och det kändes bra under löpningen med både tån och min vänsterhäl. Så det var skönt, särskilt sista 2 kilometerna kände jag mig stark och att jag hade bra känsla av att löpsteget var okej. Men ändå svårt när man inte ser sig själv om det verkligen är så.

Lite svalare idag, men sprang åter med bar överkropp, men behövde inte torka svett ur ögonen, i slutet kom det en rätt rejäl regnskur som svalkade skönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar