lördag 23 augusti 2014

Långpass 20,3km. 4:51 tempo. Medelpuls 131. Framfotsrunda 180

Ett skönt långpass, i alla fall inledningsvis, klar och rätt så hög luft, inte så hög och fin som den kan bli i september och oktober men ändå rätt nära. Öppnade första 5 kilometerna på 5 tempo och det kändes bra.
Efter 6 kilometer började det strama på framsidan av låren. Det höll sig resten av rundan, men ändå på en acceptabel nivå. Hade väldigt kontrollerad andning mestadels, utandning på vart 7:e steg.

Dagens runda.

Lite märkligt med den stumma känslan i låren men tror det beror på ett rätt hårt schema sista veckorna, kört 3 dagar i rad nu, med intervaller i torsdags och ett gympass igår. Där blev det roddmaskin på 120 watt i 25 minuter. Sedan CT i 30 minuter på 160 Watt, avslutade gympasset med höjdhopparmattan, blev först 2*150 sedan de 2 sista körde jag 2*200 steg. Det gick bra men blev lite stum av dom, det var vid 18-tiden igår som jag åkte från gymmet, så då blir det inte så många timmars återhämtning till långpasset idag.

Som sagt var, dessa långpass är den stora glädjen med löpning, det har jag märkt tidigare också, men ändå har jag väldigt svårt för att komma iväg på dessa passen, genom åren tror jag det endast är ett tiotal pass över 15 kilometer som jag genomfört, det längsta hittills är 22 kilometer. Idag hade jag någon kilometer som var helt fantastisk, kom på mig själv med att nästan komma in i  ett meditativt tillstånd, fullständigt avslappnad och i en märklig balans med både kropp, hjärna och den omgivande naturen. Kom efter 12 kilometer ungefär. Sedan vaknade jag till då jag mötte en annan löpare och var åter nödgad att tänka på löpningen igen, men hade nog tyvärr fallit i hop lite med kroppen när jag var i det avslappnade tillståndet. Kilometer 12-16 gick på grusväg eller motionsspår. Resten på asfalt, men de sista 4 kilometerna på asfalt blev nästan lite smärtsamma. Då stramade det rejält i låren och jag ökade lite för mycket men ville bara få slut på rundan.

Hade mina gamla Adidas, vågar inte ha mina nya ännu på dessa långpass, fick rejält ont under fotsulan när jag sprang en mil i dom med fel strumpor. Är rädd för att dra på mig för stora blåsor. Men det måste snart provas med dom för nu är mina gamla Adidas rejält slitna. Kände inte mycket i hälen under rundan, men tån började kännas efter 14-15 kilometer.

Till nästa långpass ska jag se till att vara lite mer utvilad. Nu efteråt är det rejält stelt och stumt lite överallt på kroppen.

1 kommentar:

  1. Hej. Upptäckte din blogg idag och har läst ett par av dina inlägg (blir fler) framförallt de äldsta. Fascinerande resa du gör, att lägga om sin teknik så mycket. Det blir dessutom mer imponerande när man tänker på hur bra du ändå presterade på milen med din hällöpning.

    Jag kan till viss del relatera till omläggningen. Sprang Sthlm marathon i år och märkte under den ökade träningen, med många långsamma distans- och långpass att jag försämrade min landning, landningsfoten hamnade längre och längre fram och jag fick mer och mer rullande steg. Dock vågade jag inte göra något åt det innan maran på grund av skaderisken, framförallt risken för gubbvad. Maran gick bra och sen dess har jag åter börjat öka tempot för att utnyttja mängdträningen till att lyckas med det målet som fick mig att ta upp löpningen igen för 3,5 år sedan. Sub 40 på milen igen.

    Med den ökade farten kom också ökad frekvens och fötterna började landa under kroppen igen, trots att jag springer i ganska dämpade skor :-). Självklart kom då småproblem med vaderna som ett brev på posten, inte i närheten av de problem du fick men jag har hela sommaren jobbat med att stärka vaderna för att kunna springa med "bättre" teknik igen.

    Fast nu skulle ju den här kommentaren handla om att jag är imponerad av din utveckling och inte om mig. Kommer fortsätta att följa din utveckling.

    SvaraRadera