lördag 1 mars 2014

Framfotslöpningsrunda 91. En ljusning i sikte.

Var osäker innan rundan hur det skulle kännas och bli, på morgonen hade jag lite känningar i högerfoten efter att ha gjort lite excentriska tåhävningar. Beslöt mig för att ta mina Adidas med ca:10mm häldropp. De skorna jag sprang i innan min omställning till mellanfotslandning. Jag sprang en runda i dessa när jag påbörjade omställningen, då fick jag bryta efter 7 kilometer efter att vaderna tagit helt slut.


Adidas zero

Jag hade tänkt springa endast på stigar idag men märkte att det kändes lite klumpigt med dessa skorna på stigarna, höll på att stuka mig på en rot men kroppen hann att korrigera innan det var ett faktum. Så det blev ungefär 3 kilometer på stig. Hade lite problem i uppförsbackarna då känns skadan i foten fortfarande, och jag kan inte trycka ifrån fullt ut. Vänsterhälen däremot kändes helt okej. Men jag kunde inte hålla full fart på stigarna för jag orkade inte. Flåset finns inte där. Det kändes konstigt att bli för trött. Men är ett tydligt tecken på hur länge sedan det är som jag tagit i fullt ut i ett löparspår.

Stig i Spånenområdet utanför Alvesta.


Så när stiglöpningen var avklarad blev det löpning i motionsspåret som är en blandning av grusväg och bred stig. Rätt så kuperat. Var väldigt fokuserad på landningen, att den blev under kroppen. Det var dessa skorna jag hade som extrem hällöpare så jag var rädd att kroppen skulle känna igen sig och att det åter skulle bli hällandning. Men det känns hyfsat bra med tekniken. Inte så avslappnat som jag vill men fötterna hamnar ändå med mer eller mindre med automatik under kroppen. Men även här blev jag rejält trött och orkade inte riktigt hålla i hela slingan (2,1km). blev rejält trött i låren, utsidan mest som tar slut, har jag aldrig känt innan. Vaderna däremot som jag haft sådana problem med är helt tysta. Men jag saknar kraften i frånskjutet. Det finns inget att trycka ifrån med känns det som. Men efter några rundor till hoppas jag att den återvänder.
Men att skorna skulle kännas så sköna att springa i var inte vad jag väntat mig. Det var som att landa på bomull. Efter över ett halvår i minimalistiska skor så var det kanske inte så konstigt. Men nu får jag ändra min taktik lite. Kommer att variera så mycket det bara går, både med skor och underlag. Det som ändå är det viktigaste är att jag kan bibehålla tekniken som gör att jag får fötterna under kroppen. Hålla upp överkroppen och huvudet. Jag har stora tendenser att falla i hop när pulsen blir för hög. Första varvet när jag tog i rejält hade jag en medelfart på ungefär 4:12/ kilometer.  Framfotlöpningsrunda 91.


            Motionsspåret.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar